Har precis kommit hem från en promenad med Ana.
vi pratade en massa flashbacks, fan vad jag älskar den tjejen, och det bästa är att hon älskar mej lika mycket tillbaka. Det är rätt udda med tanke på hur olika vi är och hur mycket vi egentligen kanske skulle ha hatat varandra om vi hade träffats i en helt annan tid än vi gjorde.

Säger jag buu så säger hon bää , jag hatar att stå i centum, hon SKA vara centrum, äter jag pasta så käkar hon ris. okej det där med pasta och ris kanske inte var riktigt sant eftersom vi bägge går på dieter.. men även där.. äter jag light äter hon grädde ;) allt är tvärtom, allt jag någonsin vart anti för har hon varit för. men kanske är det en bra kombination trots allt. för för.. jag är lugn ,hon är hetsig. jag är blyg, hon tar för sig. jag är tyst, hon är pratig. vi kompliterar varandra. jag drar ner henne på jorden, hon får mig att våga släppa taget om backen.


vi pratade om gymnasietiden när vi under en period tränade jämt och ständigt på parkbadets alla möjliga olika pass. om hur tråkigt det var med pilates. hur roligt det var med bodypump och dans. hur vi alltid var på vattengympan innan vi började skolan. vi kände oss så nyttig i våran flashback när vi plötsligt kom att tänka på att dom där vattengympa passen nästan alltid resulterade med att vi köpte med oss baconchips på vägen till skolan.

vi pratade om ub-tiden. på gott och ont. vi hade alltid varandra där. . under jobbiga tider, och under bra tider. när vi gick på håkish dieten, vi var jute och gick flera gånger om dagen. vi gick så mycket att trosorna gav oss skavsår. jag minns hur ana gick och grät en gång oc vägrade att ta ett till steg för att hon var så trött och hade så ont. jag vart så arg på henne , mest för att jag också hade ont, och vi hade alldeles för lång väg att gå tillbaka men vi var ju tvugna. jag minns hur vi brukade smita ut på nätterna (fanns lite regler att hålla sej till när man bodde på ub) smet iväg på fester, smet över till varandra, smet iväg för att naken nattbada. så jäkla underbara minnen från en egentligen så jäkla tragisk tid.

och trots att det kommer perioder när vi knappt hör ifrån varandra. så vet vi ändå hur mycket vi kan lita på varandra och anförtro oss saker. även fast hon har en stor förkärlek till att mobba mej :P hon mobbar  mej för mina degiga armar, hon mobbar med för mina fräknar som blir tydligare ju mer solen kommer fram, ja hon mobbar nog mej för allt jag älskar den tjejen, hon kommer alltid finnas i mitt hjärta
och jag är så glad att hon vill börja aktiveraa sej mer.. det innebär att vi kommer få så mycket mera tid tillsammans :D



alla borde få ha en Ana i sitt liv.