att rensa bort skor ät svårt ska ni veta.. har inte ens kommit till hälften.. men jag har faktist raderat bort nästan hälften av dom jag har gått igenom. shit, jag kommer inte ha nå skor kvar när jag är klar..

delar med mej av lite minnen:

föreställningen tredje året på gymnasiet, Carmen. spelade en roll som värsta PMS-gangster-tjej/killen. hade skitfula skor och skitful skinnrock och sprang runt och vifta med en pistol och var arg hela tiden. för att inte glömma alla piller (flourtabletter har laxerande effekt för den som inte visste det) jag knappra och allt pulver jag var tvungen snorta upp i näsan. med mej hade jag min lugna partner som var betydligt mer kontrollerad och en liten wannabe-gangster som hette lillen och varken visste ut eller in. ungefärsom jag och hela föreställningen. saker sopm hände under själva föreställningsveckan var att alla blev sjuka, verkligen alla. så vi satt och shottade hostmedecin innan föreställningarna. mycket utgångar ledde till många sena nätter, hon som spelade huvudrollen i första delen trampade in ett vinglas i foten och var på akuten ett X antal timmar, men hon som spelade huvudrollen i andra delen hoppade in och fixade första delen med.. hon hade typ 20 minuter på sig att sätta scenerna. under en av föreställningarna så slocknade alla lampor och allt ljud för det var en som råkade sparka ut kontakten i en dans. ja det var en del kaos under veckan. men den var riktigt skoj. om man tänker bort själva biten att man var tvungen att stå på en scen under större delen av tiden.

andra året på gymnasiet så gjorde vi ett scenkollage.. olika scener från olika pjäser (säger man så?)..

spelade två roller. i en var jag en gapig tjej som vela hitta kärleken, men ingen dög. och den andra rollen så fick jag spela en gammal kärring, eller a medelålderskvinna som det så fint heter. polotröja, hemska skor och underkjol.. den scenen var himla svår att inte hålla sig för skratt.. och det syns kanske inte så tydligt på bilderna.. men brevid mej (jag har en vit underkjol på mej) så står sandra med stort stort hår.. hon såg inte ut så när hon kom in i scenen.. då hade hon ganska platt hår.. men med superfalsk sång, hårmousse utan spegel, rött läppstift utan spegel, blå ögonskugga utan spegel, klädombyte (hon röck av mej kjolen och tog den) och samtidigt helt allvarlig och desperat. det var jobbigt att se henne. så fin - och blev så otroligt ful på ett par minuter, lute så man dog av skratt. sen får man inte glömma att hon var tvungen svepa ett glas "tequila rose" fast gjort på mjölk och saft. smakade helvete + att hon är laktosintolerant. hon ägde !

i ettan så gick våran föreställning ut på att vi var statyer som försökte rymma på natten !!?? vi fattadce nada.

det gjorde inte dom som såg heller för den delen.. våran lärare kanske inte riktigt visste vad hon höll på med.. men det va ju tydligen konst..

vi hade inga repliker.. det var bara konstigt ljud, typ gatuljud.. trafik, hunsskäll osv... det började med att alla fick gå runt och titta på oss medans vi satt alt. stod på våra platser. sen kom en vakt och släckte ner. och då började vi leva och stod typ och dunka i luften/dom osynliga väggarna framför publiken. helt meningslöst!

vi var indelade i olika färger.. dom vita var: malin (ängeln) jag (dag) och mickis (barnet/oskyldigheten)

dom röda va. Linnea (ungdomen), kim (kärlek) micke (hat)

svarta.. louise (diva), kajsa (gangster?) och ana (som inte är med på bilen var natt)

sen var det en grön med.. sandra hon var moderjord.

by the way sådär.. det är jag som står och håller mej mellan benen. nää jag håller inte på kissa på mej och nej jag stod inte och typ kliade.. det va värre än så.. jag fick mens, hade lätt velat vart en av som röda i det läget..

lite sådär inlägg om ingenting som ingen orkar läsa. men det är liteg från min tid i skolan. åh vad jag saknbar min klass. även fast vi bara blev färre och färre med åren :)