Invading my mind

redan sjukt äckligt nervös inför morgondagen.
Vet att jag inte har någon som helst press på mej, och hade jag haft det så hade jag helt plötsligt blivit akut sjuk.. eller något sånt.
men man vill ju ändå göra bra ifrån sig. Det värsta skulle ju vara om jag förlorar på 10 snabba sekunder eller nå.
Man vill ju endå ha kämpat och gett det man kan. så man kan vara nöjd hur som haver.
Sen är ju största felet med mej att jag sätter press på mej utan anledning, och att jag är för jävla bra på att snoka fram saker.. Som om hon jag ska möta.. Ligger på en vikt över min. Tävlat länge i bjj och sw. Vunnit mycket mer än hon har förlorat, alltså mycket mycket mer. + att hon har vunnit mot en jätteduktig brottartjej.
men nej då. jag är inte rädd att bryta armen eller något sånt. nejnej.
men hur som helst. jag kommer ge gärnet. jag ska ge det jag har. jag vet ju åtminstone att jag har utvecklats. även om det är långt ifrån attg hålla ett jämnt tempo med henne så får jag grymt bra träning nere på klubben. och det här är bara träning.. tävling fast träning.
och ikväll så ska jag tvätta. känns bra det. annars hade det krisat lite vad gäller sporttopp. men det löste sej ju riktigt bra.
nu ska jag ta detg lungt. gräva ner mig i en bok, träffa nån kompis eller bara dö ett slag i sängen.
och missta inte början av mitt inlägg.. jag tycker det ska bli skitroligt att tävla imorgon. men mina hjärnspöken krigar lite :P
och skulle jag förlora sjukt dåligt.. så får man reda på en jättteviktig sak att träna på.. så. Inga hard feelings :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0